Skip to content

Sexualiseringen av det offentliga rummet

september 6, 2014

6138960

Många har de senaste åren högljutt börjat ondgöra sig över vad som i debatten kommit att kallas sexualiseringen av det offentliga rummet, alltså bilder, främst reklambilder, där mer eller mindre lättklädda människor, huvudsakligen damer, möter oss med glada budskap om något nytt plagg, eller pryl, som vi inte vetat om att vi saknat. Dessa bilder möter oss i shoppingcentra, på gator och torg, i tunnelbanorna, i TV-rutan, på biodukarna, ja, snart sagt överallt (kyrkorummet är ännu så länge fredat, men vem vet..) Man kan förstås göra sig lustig över den nymornade moralism som kan skönjas i en del av de här klagomålen, men det finns också en allvarligare sida av fenomenet, ett som borde oroa både seriösa feminister (jo, det finns sådana) och de som fruktar att denna nymoralism leder till en återgång till forna tiders kropp och sexualfientlighet. Det är ju höjt över alla tvivel att reklamspråket markant har sexualiserats; sex säljer, och särskilt kvinnokroppen. Så har det nog alltid varit, även om den öppna sexualiteten förstås är en modern företeelse. Men det finns numera också ytterst tveksamma och rent av alarmerande aspekter av det här fenomenet. Reklamestetik som öppet flörtar med mer eller mindre antydda våldtäktstablåer, som den uppmärksammade och starkt kritiserade bilden från Dolce & Gabbana ovan ((©) 2007), eller med könsrollsstereotyper så orimliga att t.o.m. en stockkonservativ pingstpastor skulle reagera, är tyvärr en trend som kastar en svart skugga över hela reklambranschen. Våldtäkt och/eller annan typ av sexuellt tvång är inte coolt eller häftigt, men samtidigt finns det onekligen en kittlande lockelse hos många inför sadomasochistiskt inspirerade bilder och budskap (vilket inte minst succén för E.L. James’ romaner visar), så att reklamvärlden skulle kunna undgå den sortens estetik var förstås osannolikt.

Det tveksamma i ovanstående bild är inte dess sexuella natur i sig, utan att kvinnan här används som ett värnlöst objekt för en starkt antydd manlig aggressivitet (därom behöver vi inte tvista, det är skriande uppenbart), utan att själv ha valt sin roll, och därigenom bagatelliseras en potentiell våldtäktssituation, inte minst genom att samtidigt kopplas samman med en produkt som vi förhoppningsvis upplever som njutbar. Man kan med lite god vilja tolka kvinnans position och ansiktsuttryck som att hon är med på det hela, men det finns en otydlighet i upplägget som gör att våldtäktsassociationen svårligen kan undvikas, vilket gör bilden moraliskt tveksam. Om kvinnan däremot varit uppenbart med i leken, eller om det varit hon som haft den aggressiva rollen, och männen med entusiasm svepts med, så hade bilden haft en betydligt mer positiv laddning, och inte som nu framburit ett obehagligt budskap om hur kvinnor ska/vill bli behandlade. Den här typen av sexualiserad reklam, oavsett var den dyker upp, är extremt olycklig då den exponerar särskilt unga män, som per definition är osäkra i sin sexuella identitet, för en minst sagt tveksam sexuell förebild.

Om man sedan betraktar uppkomsten av ett annat fenomen, vuxenkläder för småbarn, t.ex bikinis (bilden nedan (©) Sofies Underwear) och bilder av dessa ”små vuxna” i mer eller mindre utmanade poser, så grips man av en våldsam vanmakt över den totalt oacceptabla sexualiseringen av barn, ett tecken på att även pedofil-anspelningar, om än oavsiktliga, är något som vi kan komma att få se mera av, om vi inte med eftertryck säger ifrån. Detta är inte moralism, detta är att skydda barn från ett psykologiskt övergrepp. Jo, barn tycker det är roligt att klä ut sig, och det ska de fortsätta med, men vi har säkert alla sett bilder som fått det så populära engelska uttrycket what the fuck? att poppa upp i huvudet. Om inte i Sverige så annorstädes, för detta är ett internationellt fenomen, och ingenstans är objektifieringen av barn så uttalad som i reklamens förlovade land USA. Och skönhetstävlingar för barn, där telningarna hetsas till tårar, har vi väl sett scener ifrån lite till mans? Vad man känner inför det? Ett frustrerat raseri skulle jag vilja påstå.

Jag vill å det starkaste betona att jag på intet sätt anklagar webbsidan Sofies Underwear för att medvetet förleda, eller ens vara i framkanten av sexualiseringen av barn, men bilden är ändå ett bra exempel på det groteska i att exploatera idén om ”det vuxna barnet,” och det oavsett om de står att finna i det offentliga rummet eller bara på reklamsajter. Det är modeskaparna och inte detaljisterna (i 8 fall av 10) som skall ställas till svars (om nu någon ska ställas till svars, men det är en annan fråga).

Huvudfrågan måste bli om det uppväxande släktet överhuvudtaget alltid mår så bra av att exponeras för nakenhet i tid och otid, även om det är i mer oskyldiga former än exemplet med Dolce & Gabbana. Nu låter jag förstås som en moralist från Martin Luthers tid, vilket de som känner mig mycket väl vet att jag inte är, tvärtom, men kan vi verkligen vara säkra på att en skruvad bild av sexualitet inte kan leda till en snedvriden emotionell utveckling hos små människor, om de hela tiden utsätts för något de inte kan hantera eller ens förstå? Och i ett samhällsklimat där pedofiler tycks föröka sig genom delning är det ännu mindre ansvarsfullt att prångla ut sexuella budskap som kan vara krångliga att ha distans till.

Det är barn vi talar om, de före 11-12 års ålder.

Vi får dock se upp så att vi inte hamnar i en situation där alla former av sexualitet skall avskiljas från reklamen eller det offentliga rummet. Sexualitet är en fundamental del av det mänskliga, men just därför måste det förhindras från att vulgariseras på grund av snöd vinning. Låt åtminstone den sexuellt laddade reklamen bli mindre framträdande i miljöer där barn ofta vistas. Är det en orimlig begäran? Och låt oss framför allt slippa reklam som framställer barn som små vuxna, med utmanade poser och putande läppar (bilden nedan är långt ifrån bland de värsta, långt ifrån).

Bilderna ovan och nedan är glasklara exempel på en huvudlös utveckling som i förlängningen riskerar att gravt vulgarisera och åter-demonisera den fantastiska kraft som sexualiteten är, och skall vara, för unga vuxna och vuxna. Låt barnen vara barn, istället för att formas till groteska sexobjekt i händerna på omoraliska gurus inom mode och reklambranschen.

2028902

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: